Otursvecka de lux
Ibland undrar jag hur mycket man orkar? Jag vet svaret egentligen efter att ha varit sjuksköterska i 26 år och större delen av karriären har varit inom cancervården och intensivvården. Man verkar ha en bottenlös brunn att hämta kraft och energi ifrån som mamma. Jag är lyckligt lottad egentligen, men ibland, korta stunder, känns det som om nästippen inte är ovanför vattenytan.....
I torsdags var jag på röntgen för min misstänkta stressfraktur. Det var en stressfraktur, nu tar ortopeden över och jag väntar på besked därifrån. På torsdagskväll kom Simon hem från innebandyn. Favorit i repris. Samma arm och handled. Vi avvaktade dock till fredagen och då han hade lika ont på fredagsmorgon åkte vi via vårdcentralen till röntgen och sen blev det akuten för gips. Där möter vi maken som också varit på vårdcentralen med ett finger han klämde i onsdags på jobbet. De misstänkte fraktur, infektion eller senskador men blev frikänd.
Sent omsider åker vi till Mellansel för middag och bastubad hos svågern och svägerskan. Gott och mysigt <3
Sedan på lördagmorgon var det tidig uppstigning för avfärd mot Umeå där vi skulle flytta hem Sara. Jag med klumpfot och maken med sitt finger. Meningen var att Simon skulle med också, men det kändes lite lönt.....
Sara har haft halva sitt bohag ute hos Gertrud och Janke, så vi åkte ut dit på eftermiddagen för att lasta det sista och sen äta god middag och mysa.
Mot Örnsköldsvik på söndagmorgon och lasta av allt i Saras nya lägenhet. Den är pytteliten men det blir så himla bra. Kommer bilder då vi är klara. Är lite fix kvar.
Vi skulle egentligen åkt upp idag och handlat lite på Ikea och Sara träffa sin handledare inför uppsatsen men hon vaknade med 39,6 i temp i morse så det var bara och ställa in. Hoppas hon kryar på sig till slutet av veckan så kan vi kanske ta en tur då.
Och äntligen är kära syster hemma. De kom hem igår. Ikväll är de i Umeå och snusar på Dias, såklart <3